Ärans väg

Det är bara att erkänna: i femte kåren har vi en feg och förrevolutionär kvarleva vid namn Gustave Leucourt. Jag lägger här fram mitt erkännande, för allas blickar:

 

• Han vågar inte skriva sin duellrapport i eget namn, utan gömmer sin bakom sin kalfaktor. Dock avslöjas han genom alla sina förlegade åsikter, som lyser fram genom hela texten.
• Han skrev att han räddade livet på två soldater. Vad han syftade på, var nog att han tog en anmärkningsvärt lång permission, för att träna fäktning och förbättra sin hälsa, innan han vågade återkomma till garnisonen. Det var nog mest sitt eget liv, som han var rädd om.
• Han inbillar sig fortfarande att hans kön är det enda könet. Vi andra är i hans ögon något slags undantag, till för herr Leucourts lustar och lustigheter och inte på något sätt menade att vara hans likar. Den franska revolutionens honnörsord "syskonskap" gick honom helt förbi.
• Han vågar inte låta sig jämföras med mig, utan skriver att jag är "en av den franska krigsmaktens mest beryktade kvinnliga officerare". Jag utmanar honom att försöka ta bort ordet "kvinnliga" ur detta uttalande! Klarar han det? Hur beryktad är han själv? Bland manliga officerare? Bland rödnästa officerare? Bland låghalta officerare? Kanske till och med i jämförelse med alla andra officerare i den franska armén?
• Han ber först om ursäkt för att han har sagt att jag har sålt min kropp till Förste konsuln. Sedan kan han inte låta bli att  idissla sina funderingar om min kropp, om igen. Han klämmer ur sig att min kropp nog egentligen inte skulle kunna locka Förste konsuln till närmare utforskande! Varför förolämpa mig igen? Vad har kapten Leucourt överhuvudtaget med min kropp att göra? Hur pass lockande tror han att hans egen kropp är för Förste konsuln? Vågar han jämföra?