Fänrik Erich Bruyère, 21 år gammal, var namnet. Född och uppvuxen i Metz. Min mor var av tyskt ursprung, därav mitt förnamn, och min far franskt.
Min far var tjänsteman inom stadsförvaltningen och tyckte att jag skulle bli ämbetsman. Min mor, som var djupt troende närde en tyst dröm att jag skulle bli präst. Då jag stod nära min mor och mina möjligheter att komma in på de skolor som krävdes för en ämbetsmannakarriär var ringa, då familjen saknade både titel och förmögenhet. Jag valde alltså den möjlighet som fanns och anslöt mig till kyrkan.
Innan jag var klar med min utbildning hände mer eller mindre samtidigt en mängd saker som förändrade min framtid för alltid. Min far blev falskt anklagad att vara kungatrogen och fick stifta bekantskap med Madame Giljotin under terrorn. Kort därefter dog min älskade mor av sorg. Klostret där jag studerade stängdes och jag blev kär. Tyvärr var min kärlek inte besvarad och ändå omöjlig. Jag var nu föräldralös, utblottad, olycklig och utan utbildning och framtid. En perfekt rekryt till armén. En avlägsen släkting lyckades i det kaos som uppstod efter terrorn få in mig som fänrik i ett linjeregemente. Här är jag nu ensam, utan mål och mening i livet. I ett land i kaos med lika många yttre som inre fiender.
/Erich
Min far var tjänsteman inom stadsförvaltningen och tyckte att jag skulle bli ämbetsman. Min mor, som var djupt troende närde en tyst dröm att jag skulle bli präst. Då jag stod nära min mor och mina möjligheter att komma in på de skolor som krävdes för en ämbetsmannakarriär var ringa, då familjen saknade både titel och förmögenhet. Jag valde alltså den möjlighet som fanns och anslöt mig till kyrkan.
Innan jag var klar med min utbildning hände mer eller mindre samtidigt en mängd saker som förändrade min framtid för alltid. Min far blev falskt anklagad att vara kungatrogen och fick stifta bekantskap med Madame Giljotin under terrorn. Kort därefter dog min älskade mor av sorg. Klostret där jag studerade stängdes och jag blev kär. Tyvärr var min kärlek inte besvarad och ändå omöjlig. Jag var nu föräldralös, utblottad, olycklig och utan utbildning och framtid. En perfekt rekryt till armén. En avlägsen släkting lyckades i det kaos som uppstod efter terrorn få in mig som fänrik i ett linjeregemente. Här är jag nu ensam, utan mål och mening i livet. I ett land i kaos med lika många yttre som inre fiender.
/Erich